Vi får ofta frågan om vi ser några hinder att offentliga organ via så kallade outsourcingavtal lägger ut drift av informationstjänster på externa aktörer.
Förutom frågor som rör krisberedskap och de rent tekniska aspekterna, aktualiseras även en rad rättsliga frågor om en myndighet skulle överföra uppgifter som är allmänna handlingar till en outsouring-leverantör. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) har relevans för myndigheternas möjligheter att använda sig av sådana outsourcingtjänster, vilket nyligen uppmärksammats av Justitieombudsmannen i ett beslut den 9 september 2014 (dnr 3032-2011).
JO slår i det nämnda fallet fast att förekommande sekretess gäller även gentemot utföraren av outsourcingtjänsten, också då denne är bunden av en avtalsreglerad tystnadsplikt. Det finns inga undantag i OSL som medför att myndigheten kan göra en generell sekretessprövning för utlämnande av uppgifterna till en extern part och dess eventuella underleverantörer. Det krävs därför stöd av en sekretessbrytande bestämmelse för att utlämnande av uppgifterna ska kunna ske och outsourcingen komma till stånd.
Av särskilt intresse är då den sekretessbrytande bestämmelse i 10 kap. 2 § OSL som anger att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Effektivitetsskäl i myndighetens verksamhet får inte leda till att sekretessen åsidosätts (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 465 och 494). I praktiken handlar det om situationer av undantagskaraktär. Ett utlämnande hade inte heller enligt JO stöd i någon av de sekretessbrytande bestämmelser som finns i 10 kap. OSL eller i en lag eller förordning som offentlighets- och sekretesslagen hänvisar till.
Även om leverantören normalt sett inte behöver ta del av själva innehållet i de sekretessbelagda uppgifterna, kommer dessa oundvikligen att tillgängliggöras för leverantörens driftpersonal och de som arbetar i till exempel kundstödfunktion. Problembilden kompliceras ytterligare om den aktuella leverantören dessutom är verksam i ett annat land. Sekretess gäller för uppgifterna även gentemot utländska myndigheter, om det efter prövning av den utlämnande myndigheten inte står klart att utlämnandet är förenligt med svenska intressen (8 kap. 3 § 2, OSL). Men då en leverantör verksam i ett annat land inte lyder under svensk sekretesslagstiftning kommer utlämnande av sekretessbelagda uppgifter ändå kunna ske till utländska myndigheter, utan en sådan sekretessprövning och ens utan myndighetens vetskap. Det saknas därmed också tekniska och praktiska förutsättningar att utreda misstankar om sådan obehörig åtkomst till uppgifterna skett.
Outsourcing utgör därför i vår mening inte alltid ett reellt alternativ då det är fråga om känsliga uppgifter för vilka det råder sekretess, eller där en sådan outsourcing innefattar leverantörer (eller underleverantörer) verksamma i annat land. Denna fråga har dock inte, såvitt vi känner till, prövats rättsligt i domstol.